... idealet med "den perfekta killen". Och hur man alltid letar efter honom.

(Eller tjejen, du kan ju vara kille. Eller kille, du kan ju vara homosexuell. Eller tjej på tjej.)

(Jag slutar nu.)

Jag kommer dra tankarna från en tjejs perspektiv... för, ja, jag är en tjej.

Anledningen till att jag kom och tänka på hela grejen var för jag satt och tänkte på bröllop och hur man har en sådan press för att göra det perfekt.

(Jag tänker alltid på bröllop under min fritid.)

(Mitt ska vara rosa.)

(Skojade, det ska det inte alls vara.)

Folk kan gå in i väggen för ett bröllop då det måste finnas en perfekt isskulptur på bordet och man måste hitta en klänning som passar alla tre tärnornas kroppsform på samma sätt som ljussättningen och vädret-- oh, vädret-- måste vara perfekt!

(Men helt seriöst... det här med klänningarna. Måste verkligen vara ett jätteproblem så länge man inte har trillingar som tärnor.)

Det jag vill komma fram till är att man lurar sig själv där, gör man inte det?! Sanningen är väl att man kan inte ha ett perfekt bröllop för man har inte den perfekta brudgummen.

Bara lyssna: din man är inte perfekt. Långt ifrån, faktiskt men det är okej. Det är faktiskt BÄTTRE så, för vem vill ha den killen? Inte jag.

Jag skulle aldrig kunna gifta mig med "den perfekta killen" för jag är inte den perfekta tjejen. Det är ingen av oss.

(Förlåt.)

Skulle du faktiskt vilja ha en kille som aldrig gjorde något fel? En som aldrig lämnade sina smutsiga skor i vardagsrummet eller som aldrig rakade sig över handfatet utan att göra rent? En som aldrig lämnade toalettsitsen uppe eller som aldrig klagade om att ta ut soporna?

Självklart vill du inte det, för då har du ingenting att trilla tillbaka på när du glömmer hänga upp din jacka, inte diskar upp kaffet eller glömmer betala din VISA-räkning i tid.

Detta är bara olika exempel men påståendet står kvar - jag skulle aldrig kunna vara med den perfekta killen för den perfekta killen existerar inte.

(Och om han gör det hade jag antagligen tyckt han var tråkig och slagit honom.)

Din "perfekta" kille är någon som är långt ifrån perfekt. Det är en person som gör konstiga saker du inte förstår men ändå dras till. Det är en person som tycker om dig så mycket som det faktiskt går de dagar du själv inte gör det. Det är en person som håller dig på tårna och en sådan du hittar på de mest oväntade platserna.

"Han är perfekt för MIG", säger vissa.

Om han är det hoppas jag att han utmanar dig till att bli bättre, att han gör dig så frustrerad att du måste ändra på det som inte fungerar. Jag hoppas han aldrig låter dig vinna ett argument utan att verkligen utmana din poäng och att han firar dina framgångar lika högt som han gjort med sina egna.

Jag tror, för att hitta den perfekta-men-så-långt-ifrån-perfekta killen måste man sluta leta. Och det är nog det vi tjejer är så dåliga på. Vi lägger oss själva i kategorier och är inte nöjda förrän vi hittar någon i kategorin vi valt.

Efter allt detta rabbel är det jag kan komma fram till att:

Leta inte efter den perfekta killen - jobba istället för den perfekta relationen. Om något är det bara det som kan existera.

(Och jag är nu helt säker på att jag omedvetet har gjort en gigantisk Note to self ovan.)